Västtrafik tvingar mig köpa bil....
Var och varannan morgon så är vagnen / bussen antingen sen eller kommer inte alls.
Ska jag vara säker på att komma i tid till jobbet så måste jag åka nästan 2 timmar tidigare när det enligt västrafiks hemsida ska ta i runda slängar 45-60 minuter.
Är det vettigt?
Jag har inte råd att lägga ut upp till 300kr på en taxi som jag eventuellt kommer få tillbaka. Särskilt inte när det är så jäkla ofta.
Hemresan är inte mycket bättre. Bussen är alltid minst 5 minuter sen och ofta närmare 20-25 minuter. Mycket frustrerande!
Sen vet jag, eftersom min kollega som förut bodde ute i Shortvalley brukade skjutsa mig, att om jag åker bil så tar det ca 20-30 min både till och från jobbet.
Detta för att jag både på morgonen och kvällen åker åt "rätt håll". Åker man mot trafiken så klarar man sig fint. Det betyder minst 30-40 mer sömn på morgonen och en tidsvinst i samma minutantal på eftermiddagen.
Då är det fan värt att skaffa bil. Jag borde kunna fakturera Västtrafik för detta.
Det tråkiga här är att jag gillar åka kommunalt.
Jag kollar på folk i bussen och vagnen och finner små roande moment. Som i morse till exempel då jag klev på min 20 minuter sena buss vid Marklandsgatan och därmed inte fick sitta (bussar som är sena är oftast ännu fullare än vanligt). En man som däremot satt ner var uppenbarligt stressad av det faktum att han satt baklänges. Så snart det började tunnas ut i leden på bussen så flyttade han över så han kunde sitta med näsan framåt.
Inget konstigt med det men sedan började det bli komiskt.
Flera tomma säten och han flyttade ett steg framåt, för att efter ytterligare en hållplats flyttade bakåt och upp en bit på de platser där man sitter lite upphöjt. Sen började han bli stirrig. Man riktigt såg hur han hade svårt att bestämma sig för var han satt bäst när han hade så många sittplatser att välja på.
Sådana tillfällen gör att det är värt att åka kommunalt. Jag blir full i skratt och det känns skoj att vara uppe klockan jättetidigt på morgonen.
Annars är det jul snart och jag har varit klar med julklapparna sen i lördags morse.
Tämligen nöjd med alltihopa faktiskt =)
Till helgen åker jag hem (ska bila upp med faster så håll tummarna för att vi överlever ihop i samma bil så många timmar när hon inte vill köra fortare än 90 på motorvägen). I runda slängar en vecka hemhemma där man ska försöka hinna med att slappa och umgås med familj och de vänner man så sällan ser annars.
Nyår är ännu höljt i dunkel.
Jag avslutar mitt inlägg med en liten copy-paste från ett inlägg i min helgondagbok från något år sedan. Detta med tanke på dagens upplevelse med gubben på bussen....
Läpp-puts och sko-glans 7/2 2006
På spårvagnen, när jag åker hem, sitter en man.
Han ser ut som en typiskt medelsvensson. En sån där som är lite på nergång kanske, eller bara inte bryr sig om sitt utseende för han är ju faktiskt en svensson och därmed lite bättre än alla andra. (Ja jag har fördomar mot svenskar trots att jag själv räknas in i släkten)...
Mannen är klädd i ett par ljusa, illasittande, skitiga jeans. Han har en gammal, ännu skitigare adidasjacka på sig och är väldigt upptagen med ngt.
Jag slår mig ner på sätet tvärsöver gången och upptäcker att det han sysselsätter sig med är skovård.
Han har ett par ganska tjusiga bruna skor på sig, eller ja, på ena foten har han skon på... Blank och fin är den... Skiftar lite lätt i rödrosa ovanpå det bruna... Den andra skon putsar han för glatta livet med fingrarna.
Och sen på med lite mer... skokräm?.... Naeh... Det är läppstift/glans.... Sånt där flytande i förpackning som påminner om mascara. En tjusig tonårsnyans är det oxå.
På med mera glans och sen ivrigt putsandes med fingrarna...
När mannen slutligen är klar med skovården så vrider han på sig så han sitter med fötterna ute i gången.
Benen brett isär, han vickar på fötterna och vrider lite på dom så han ser hur fint det glimmar om skornas läppstift.... böjer sig fram och viker upp de trasiga jeansen så att vi inte ska missa hur fina skorna är.
Nu är vi vid Gamlestan och jag ska kliva av och byta spårvagn så jag inte hamnar i Angered istället för hemma, så jag ställer mig upp och mannen drar snabbt åt sig sina välputsade(?) skor och ger mig en förgrymmad blick, som för att säga att jag minsan inte ska komma här och försöka förstöra hans fina image.
Göteborg är en spännande stad!
Ska jag vara säker på att komma i tid till jobbet så måste jag åka nästan 2 timmar tidigare när det enligt västrafiks hemsida ska ta i runda slängar 45-60 minuter.
Är det vettigt?
Jag har inte råd att lägga ut upp till 300kr på en taxi som jag eventuellt kommer få tillbaka. Särskilt inte när det är så jäkla ofta.
Hemresan är inte mycket bättre. Bussen är alltid minst 5 minuter sen och ofta närmare 20-25 minuter. Mycket frustrerande!
Sen vet jag, eftersom min kollega som förut bodde ute i Shortvalley brukade skjutsa mig, att om jag åker bil så tar det ca 20-30 min både till och från jobbet.
Detta för att jag både på morgonen och kvällen åker åt "rätt håll". Åker man mot trafiken så klarar man sig fint. Det betyder minst 30-40 mer sömn på morgonen och en tidsvinst i samma minutantal på eftermiddagen.
Då är det fan värt att skaffa bil. Jag borde kunna fakturera Västtrafik för detta.
Det tråkiga här är att jag gillar åka kommunalt.
Jag kollar på folk i bussen och vagnen och finner små roande moment. Som i morse till exempel då jag klev på min 20 minuter sena buss vid Marklandsgatan och därmed inte fick sitta (bussar som är sena är oftast ännu fullare än vanligt). En man som däremot satt ner var uppenbarligt stressad av det faktum att han satt baklänges. Så snart det började tunnas ut i leden på bussen så flyttade han över så han kunde sitta med näsan framåt.
Inget konstigt med det men sedan började det bli komiskt.
Flera tomma säten och han flyttade ett steg framåt, för att efter ytterligare en hållplats flyttade bakåt och upp en bit på de platser där man sitter lite upphöjt. Sen började han bli stirrig. Man riktigt såg hur han hade svårt att bestämma sig för var han satt bäst när han hade så många sittplatser att välja på.
Sådana tillfällen gör att det är värt att åka kommunalt. Jag blir full i skratt och det känns skoj att vara uppe klockan jättetidigt på morgonen.
Annars är det jul snart och jag har varit klar med julklapparna sen i lördags morse.
Tämligen nöjd med alltihopa faktiskt =)
Till helgen åker jag hem (ska bila upp med faster så håll tummarna för att vi överlever ihop i samma bil så många timmar när hon inte vill köra fortare än 90 på motorvägen). I runda slängar en vecka hemhemma där man ska försöka hinna med att slappa och umgås med familj och de vänner man så sällan ser annars.
Nyår är ännu höljt i dunkel.
Jag avslutar mitt inlägg med en liten copy-paste från ett inlägg i min helgondagbok från något år sedan. Detta med tanke på dagens upplevelse med gubben på bussen....
Läpp-puts och sko-glans 7/2 2006
På spårvagnen, när jag åker hem, sitter en man.
Han ser ut som en typiskt medelsvensson. En sån där som är lite på nergång kanske, eller bara inte bryr sig om sitt utseende för han är ju faktiskt en svensson och därmed lite bättre än alla andra. (Ja jag har fördomar mot svenskar trots att jag själv räknas in i släkten)...
Mannen är klädd i ett par ljusa, illasittande, skitiga jeans. Han har en gammal, ännu skitigare adidasjacka på sig och är väldigt upptagen med ngt.
Jag slår mig ner på sätet tvärsöver gången och upptäcker att det han sysselsätter sig med är skovård.
Han har ett par ganska tjusiga bruna skor på sig, eller ja, på ena foten har han skon på... Blank och fin är den... Skiftar lite lätt i rödrosa ovanpå det bruna... Den andra skon putsar han för glatta livet med fingrarna.
Och sen på med lite mer... skokräm?.... Naeh... Det är läppstift/glans.... Sånt där flytande i förpackning som påminner om mascara. En tjusig tonårsnyans är det oxå.
På med mera glans och sen ivrigt putsandes med fingrarna...
När mannen slutligen är klar med skovården så vrider han på sig så han sitter med fötterna ute i gången.
Benen brett isär, han vickar på fötterna och vrider lite på dom så han ser hur fint det glimmar om skornas läppstift.... böjer sig fram och viker upp de trasiga jeansen så att vi inte ska missa hur fina skorna är.
Nu är vi vid Gamlestan och jag ska kliva av och byta spårvagn så jag inte hamnar i Angered istället för hemma, så jag ställer mig upp och mannen drar snabbt åt sig sina välputsade(?) skor och ger mig en förgrymmad blick, som för att säga att jag minsan inte ska komma här och försöka förstöra hans fina image.
Göteborg är en spännande stad!
Match
gårdagskvällen började med att jag skapade en massa vatten och bröd så jag skulle kunna överleva. Förberedelse är A och O! Sedan gav jag mig ut. Kristian hade inte riktigt hunnit joina mig än så jag gav mig ut på solouppdrag och tog i för kund och fosterland. Eller ngt sånt.
Så snart startsignalen gick så var jag på väg. Nu skulle de få stryk! Nävarna hårt knutna och beredda på slagsmål. Jag smet förbi sammandrabbningen i mitten av sänkan och sprang vidare upp till höger. Ingen såg mig men väl uppe på kullen så stötte jag ihop med en av "dom" Det blev en hård fight men jag överlevde och tog mig vidare in i deras besudlade lokaler.
Där! Deras hemska blåa flagga! Jag greppade den och sprang för livet. Synd jag springer så långsamt... Som tur var så slöt mina kompanjoner upp längs vägen och höll mig levande. De röjde vägen åt mig och så var vi plötsligt på väg upp genom våra egna lokaler. Sprang fram mot vår egen flagga som ytterliggare vänner hade skyddat och äntligen var vår första flagga i hamn.
Alliance visste aldrig vad som slog dom. Resten av matchen så skötte jag mest defence och crowd control. Börjar få bättre grepp om det där. Dock är jag tydligen läskig som level 39 magiker för de svärmar omkring mig som flugor kring socker... Har jag ingen backup då så har jag ingen chans. En magiker har ingen skyddande utrustning att tala om så om de slår lite på mig är jag jättedöd sedan.
Tyvärr var det den enda flaggan vi tog den matchen... Men sen kom match efter match där vi vann. Jag ser röda och gröna text-snuttar fara framför ögonen på mig när jag blundar. Men nu är det ju Warsong-helg och då man får dubbel honor så är det lika bra att köra på varv efter varv...
Ikväll är dte dock dags att festa loss med sina gamla kollegor. WoW stryker på foten och jag roar mig i stan istället.
Synd det är så tråkigt väder bara....
Så snart startsignalen gick så var jag på väg. Nu skulle de få stryk! Nävarna hårt knutna och beredda på slagsmål. Jag smet förbi sammandrabbningen i mitten av sänkan och sprang vidare upp till höger. Ingen såg mig men väl uppe på kullen så stötte jag ihop med en av "dom" Det blev en hård fight men jag överlevde och tog mig vidare in i deras besudlade lokaler.
Där! Deras hemska blåa flagga! Jag greppade den och sprang för livet. Synd jag springer så långsamt... Som tur var så slöt mina kompanjoner upp längs vägen och höll mig levande. De röjde vägen åt mig och så var vi plötsligt på väg upp genom våra egna lokaler. Sprang fram mot vår egen flagga som ytterliggare vänner hade skyddat och äntligen var vår första flagga i hamn.
Alliance visste aldrig vad som slog dom. Resten av matchen så skötte jag mest defence och crowd control. Börjar få bättre grepp om det där. Dock är jag tydligen läskig som level 39 magiker för de svärmar omkring mig som flugor kring socker... Har jag ingen backup då så har jag ingen chans. En magiker har ingen skyddande utrustning att tala om så om de slår lite på mig är jag jättedöd sedan.
Tyvärr var det den enda flaggan vi tog den matchen... Men sen kom match efter match där vi vann. Jag ser röda och gröna text-snuttar fara framför ögonen på mig när jag blundar. Men nu är det ju Warsong-helg och då man får dubbel honor så är det lika bra att köra på varv efter varv...
Ikväll är dte dock dags att festa loss med sina gamla kollegor. WoW stryker på foten och jag roar mig i stan istället.
Synd det är så tråkigt väder bara....
