Eowyne

gårdagskvällen började med att jag skapade en massa vatten och bröd så jag skulle kunna överleva. Förberedelse är A och O! Sedan gav jag mig ut. Kristian hade inte riktigt hunnit joina mig än så jag gav mig ut på solouppdrag och tog i för kund och fosterland. Eller ngt sånt.
Så snart startsignalen gick så var jag på väg. Nu skulle de få stryk! Nävarna hårt knutna och beredda på slagsmål. Jag smet förbi sammandrabbningen i mitten av sänkan och sprang vidare upp till höger. Ingen såg mig men väl uppe på kullen så stötte jag ihop med en av "dom" Det blev en hård fight men jag överlevde och tog mig vidare in i deras besudlade lokaler.

Där! Deras hemska blåa flagga! Jag greppade den och sprang för livet. Synd jag springer så långsamt... Som tur var så slöt mina kompanjoner upp längs vägen och höll mig levande. De röjde vägen åt mig och så var vi plötsligt på väg upp genom våra egna lokaler. Sprang fram mot vår egen flagga som ytterliggare vänner hade skyddat och äntligen var vår första flagga i hamn.

Alliance visste aldrig vad som slog dom. Resten av matchen så skötte jag mest defence och crowd control. Börjar få bättre grepp om det där. Dock är jag tydligen läskig som level 39 magiker för de svärmar omkring mig som flugor kring socker... Har jag ingen backup då så har jag ingen chans. En magiker har ingen skyddande utrustning att tala om så om de slår lite på mig är jag jättedöd sedan.

Tyvärr var det den enda flaggan vi tog den matchen... Men sen kom match efter match där vi vann. Jag ser röda och gröna text-snuttar fara framför ögonen på mig när jag blundar. Men nu är det ju Warsong-helg och då man får dubbel honor så är det lika bra att köra på varv efter varv...

Ikväll är dte dock dags att festa loss med sina gamla kollegor. WoW stryker på foten och jag roar mig i stan istället.

Synd det är så tråkigt väder bara....