Eowyne

Det regnar inte riktigt utan är bara "väldigt hög luftfuktighet"
Sånt där väder som, om jag hade orkat bry mig, hade varit irriterande eftersom det förstör alla möjligheter att tämja mitt hår. Fukten får håret att visa fram alla vilda lockar, virvlar och trassel. Men jag jobbar idag så det är helt ok.

Underligt hur man kan ändra sinnesstämning lätt. Jag ändrar humör efter böcker jag läser så väder och vind är helt klart en faktor när det gäller hur jag känner mig.

Regn... Sånt där som smattrar på fönstret. Det får mig att vilja krypa upp i hörnet på soffan med en filt över fötterna, lite tyst musik i högtalarna, en bra bok och en kopp te. Ta hand om sig själv-väder liksom.
Åska och blixtar triggar mig. Jag lyssnar på regnsmattret, ser ljusskenet och räknar till smällen kommer. Det är en underlig men väldigt alert känsla. Alla sinnen på helspänn men på ett bra sätt.
Solsken å andra sidan lurar ut mig på äventyr på promenad i skogen eller med vänner i stan eller en stund på balkongen. Inte nödvändigtvis lycklig och nöjd, men det rycker i kroppen, den säger åt mig att jag måste göra något.
Snöfall är något som vi inte är bortskämda med här på västkusten men det ger blandade känslor. Dels vill jag släpa med mig någon ut och kasta snöboll och leka som ett litet barn, dels vill jag tända ljus och dricka varm choklad och käka pepparkakor och krama på någon av mina älskade vänner.

Blåst är nog det väder jag tycker minst om. Hård blåst som får träd att vaja oroväckande eller välter dom. Då gömmer jag mig hemma och försöker tänka på annat. Jag hatar det verkligen. Det är otäckt och jag vill bara tillbaka till när mamma levde och jag kunde söka skydd hos henne. Det är länge sen nu. 21 år sen och jag längtar lika intensivt, bara inte lika ofta. Tack och lov att saknaden blir annorlunda med tiden så det inte längre är det öppna sår det en gång var.

Men idag duggar det alltså ute. Fukten är överallt och du kommer inte undan den för att du har ett paraply eller regnjacka. Det är den sortens fukt som tar sig in under kläderna. En bra dag att jobba.

Hoppas det regnar ikväll.

I lördags när jag jobbade så fick jag order om eftersläpp på Rekos 15 årskalas.
Jag lyckades självklart bli medlurad på själva sittningen, bli rätt rejält berusad och komma hem alldeles för sent för att vara pigg och fräsch på jobbet i söndags men.. jag kom iaf hem utan att göra några dumheter som jag kunde ha ångest över sen.
Var kul att se Halvdan i kilt, jag hade skoj bordskamrater (omringad av underbara Matnatare) och jag höll mig ifrån att capsa och att bada näck i chalmerspoolen. Mest för att den var låst när vi kom dit.
Jag har ju testat det förr så det gick ingen nöd på mig...

Idag har jag ägnat mig åt att lata mig samt plocka upp här hemma... Jag är på god väg. Mitt liv brukar avspeglas i hur lägenheten ser ut och nu röjer jag för att må bättre. Bra taktik? Ingen aning, men det är värt ett försök helt klart.
Imorgon ska jag göra min sista medlyssning på mina nyare kollegor, avslutar min roll som dialogtränare och lämnar med varm hand över facklan till Marcus.
Jisses vad jag kommer sakna mina teamkamrater... Jäkla tur att jag har andra kontaktvägar till de flesta.

På torsdag plockar £ upp mig och vi släpar oss över till Kilt och Stitch för en trevlig kväll med god mat och förhoppningsvis en massa gapskratt. Jag behöver detta. Jag behöver få skratta tills jag får magkramp.
Jag behöver mina underbara som kramar på mig bara för att de tycker så väldigt mycket om mig.

Fredagen är fortfarande höljd i dimmor. Eventuellt drar jag till himmelsgasquen och super skallen i bitar tillsammans med Zexet och gör dumheter som jag kommer ångra och traskar in full på jobbet på lördagsmorgonen. Spelar egentligen ingen roll. Måste göra något. Måste hålla mig flytande. Kan inte bara sitta och vänta som en försmådd Penelope...

Nu är det inte långt kvar innan jag byter jobb. Den 8:e har jag avslutningskväll på Liseberg med kollegorna.. Jag ska klå dom alla i gevärsskytte...
Nedräkningen påbörjad!!

Jag är galen. I alla fall om man får tro syster och vänner.
Lyssnar för mycket, litar för mycket på logik, stryper känslorna och lägger ner när jag borde kämpa (är kanske teknolog i hjärtat ändå?) . Jag kanske borde ställa mig i skogen och skrika... Bara vråla tills all frustration, sorgsenhet och ilska runnit ur mig.

Orkar nog inte skriva mer idag. Kanske borde göra en anstränging och försöka att faktiskt jobba lite mina sista dagar på det här stället. Men å andra sidan. Vad ska de göra? Ge mig sparken?

En sak är bra just nu. Lollo-träden blommar för fullt. De Rosenhagtorn jag har åkt förbi med spårvagnen är helt fulla av vackra rosaröda små blommor. Hela trädet liksom lyser.
Annars är jag bara så arg och ledsen just nu. Vill inte må så här. Vägrar acceptera att bli behandlad så här.

Jobbar extra idag. Inte för att jag behöver pengarna men för att hålla mig ifrån att göra något dumt.

Tack och lov för mina äkta vänner... Just nu stödjer jag mig tungt på Simon, Ola och Lutten... Ni är underbara.

Nu slutar jag skriva innan jag börjar böla. Mina kollegor ska inte behöva se den trasiga och förstörda Eow.

Jag går inte med på det här. Jag förtjänar det inte och jag vägrar acceptera.
Ingen är värd så mycket att jag offrar min själsfrid på det här viset. Nu är det min tur att hålla mig undan. Återkommer när jag kan hålla huvudet ovanför ytan igen.

Jag var aldrig ett fan av Take that. Jag satt ett kort tag fast i NKOTB-träsket mest för att mina kära grannar var frälsta. Jag valde att "dyrka" killen som nästan ingen annan gillade. Han var helt enkelt minst cool och det passade mig.
Nästa era av pojkband dök upp och jag smålyssnade väl lite mellan varven (mina kära kollegor på Trafik Restauranger kände sig manade att köpa 3 skivor med Backstreet Boys till mig, det var lite skoj) men den enda pojkgrupp som fått mig att studsa är småpojkarna från Westlife och det ska till en speciell låt (when you're looking like that) och sällskap av mina högt älskade spättor för att det ska funka. Dvs, det krävs en del för att jag ska bli pojkbandsfrälst.
Nu är Take that tillbaka och tro det eller ej men de verkar antingen ha tränat så de lärt sig sjunga eller så har de lärt sig skriva musik som deras begränsade röster klarar av. Både Patience och Shine får mig att skruva upp volymen.

Jag inser att jag återigen har lyckats trycka ner en ny godbit i den gottochblandatpåse som är min musiksmak.
Det bästa av det mesta är min devis och man hittar verkligen underliga saker där.
Lite gammaldags rock'n'roll, 80 och 90-tals rock, klassisk musik, grunge, synth, tuggummipop, punk, en liten gnutta soul (en väldigt liten men iaf) jazz och blues, vis-musik, lite trance, den kategori som jag kallar "arga pojkar"-musik och mycket, mycket mer.

Vad man måste tänka på när man bekänner sig till en musikstil är att folk förväntar sig att man klär sig efter det också, och vice versa. Häromdagen kom en kollega förbi och sa "Du som är hårdrockare kan väl komma och lyssna på den här låten och säga vad det är för grupp?!?". Jag bekänner mig inte riktigt till den sortens musik (bara i samma mängd som jag lyssnar på allt annat) så jag var väldigt förvirrad i det läget. Det tog en stunds förklarande innan jag fick fram att det inte går att placera mig i ett enda musik-fack och att jag inte alltid per automatik vet vad det är för något som folk lyssnar på. Jag har fler intressen än musik =)
Vet iofs inte om det är attityden eller kläderna som gör att folk vill passa in mig i olika grupper...

Nå poängen här är i alla fall att jag nu bekänner mig till skaran som plockat upp Take that ur sopbingen och lyssnar mer och mer regelbundet på deras musik. Ska bli skoj att höra nästa alster från denna gamla (numera nästan gubbiga) pojkgrupp...

Kvällen var intressant.

En kvinna var död när vi kom dit och nästa offer (festfixaren) dog strax efter.
Jag var gift med en konstapel som såg mig som ljuset i sitt liv och svartsjukt hängde i mina hälar, jag tyckte han var jobbig och kallade honom plåstret. Jag hade en lesbisk affär med en kvinna som spelat in en "vuxenkram"-film med oss i huvudrollerna. Denna film hade kommit på villovägar (en skum typ döpt efter bensinmacken Esso) och jag var tvungen att köpa tillbaka den med min häst som betalningsmedel.
Jag höll i valet för ny ordförande och blev rejält mutad och sålde extra valsedlar samt att min makes kollega fängslade mig med handbojor...

Tänk så skoj man kan ha... Cluedo i storbildsformat liksom!
Jag löste inte fallet men jag hade roligt, åt helt ok mat även om potatisen inte var helt färdig. Hällde i mig en hel del alkohol och fick sen skjuts hem av Simon. Nu har vi snackat skit en stund och Simon har åkt hem.

Sover dåligt som fan men förhoppningsvis får jag lite sömn inatt så jag orkar jobba imorgon...

Tomt inuti igen. Vill inte vara tom... Vill kramas och mysa och må bra.

Gör inte många knop idag... Men tvättar och plockar undan lite... Det gör jag minsan...
Jag borde ägna en timme åt det här nu så jag blir klar nån gång men icke.
Jag slöar och ska snart in och fika med Bosse II istället.
Fika är så väldans mycket trevligare i det här vädret liksom =)

Idag har jag övergått till att terra grannarna med Aerosmith. Love in an elevator och livin' on the edge strömmar ur mina högtalare och ut över balkongräcket. Tänk så mycket musik man slarvar bort genom åren.
Det här var mina år i Vepsans sällskap. Lilla Veps som tydligen till slut dumpade sin otäcka karlslok och tog med sig barnen upp till Falun och nu fått ordning på livet igen.
Pratade ju med Marja för några veckor sen och det var underbart. Har inte pratat med henne på minst 5 år och jag saknade henne. Hon gifte sig för ngt år sen. Enligt henne så var allting min förtjänst eftersom jag var med den kvällen då de träffades. Ska jag börja kräva in "skulden" för alla som säger ngt liknande så kommer jag sluta med ett harem av pojkar... Jag tycks lyckas vara närvarande vid de viktiga ögonblicken iaf...

När lönen kommer och krediten är betald så jag ska jag charma Simon eller Tina att skjutsa mig till handelsträdgård för att köpa nya blommor till min balkongdjungel. Ska jag överleva sommaren utan någon direkt semester så måste jag ha min balkong i ordning. Min egen oas.
Det är gudomligt att sitta där på kvällen med en bok... Eller sällskap och en kall öl... Det sistnämnda är nog bäst ;)

Nu ner i källaren för att hänga tvätt och sen in till stan... Pussokram

Ultimatum är inte min grej.
Tvingar man fram svar så får man ofta ett man inte vill ha.
Men jag hatar att hänga i luften så snart kommer det ett ultimatum och jag är redan obekväm med det.

Jag anser mig vara en ganska klok kvinna. Lite för logisk och förstående ibland för mitt eget bästa kanske.
Jag vet att man inte kan tvinga fram känslor hos en annan människa. Finns de inte där så får man försöka acceptera och gå vidare... Sorgligt men sant.
Det hjälper inte att slå näven i bordet och domdera eller att gråta och tigga.

So this is me, not doing anything of that shit...

Stridsvagnen fick mig att fundera på vad jag egentligen vill. Svår fråga. Jag vill nog egentligen bara se vart det här kan leda. Se om jag faktiskt vågar känna något. Se om jag faktiskt vågar lita på någon.


Solsken ute. Ska sätta mig på balkongen nu med gosetröjan, hett te och en bra bok.



I know all about
About your reputation
And now it's bound to be a heartbreak situation
But I can't help it if I'm helpless everytime that I'm where you are

You walk in and my strength walks out the door
Say my name and I can't fight it anymore
Oh I know, I should go
But I need your touch just too damn much

Loving you
Isn't really something I should do
Shouldn't wanna spend my time with you
I should try to be strong
But baby you're the right kinda wrong
Yeah baby you're the right kinda wrong

Jäkla tur jag har dig Garre.
Satt och läste lite diskussioner vi haft genom åren.
Massor med färger, drakar, rollspel och allmänt bara tycka-massor-om....

Jävla tur att att vi överlevde alla gropar och hinder. Alla gapskratt gjorde väl sitt till.
Ingen kunde emota som vi... Strålande färgsprakande fyrverkerier som alltid förvirrade vår omgivning. Det är inte lätt att tillhöra svmuds största släkt när det är Eow som är navet i släkten ;)
Du kommer ihåg födelsedagar och skickar alltid gos och kramar när jag behöver det.

Ville bara meddela att du är ovärderlig.

*kramar om och gosar med*

Solsken ute idag.
Lyckades faktiskt sova hela natten och vaknade inte förrän efter 8.
Funderar allvarligt på att ge mig ut och gå ett par timmar nu när solen faktiskt visar sitt ansikte, men samtidigt så lockar balkongen. Och om jag känner mig lite piggare så borde jag oxå tokröja här hemma... Det är en enda röra.

Som vanligt så återspeglas mitt liv i mitt hem. Får jag ordning på lägenheten igen så kanske mitt liv följer efter?

Annars har jag idag hittils inte gjort mycket mer än att vänta, vänta och vänta... samt pratat med vänner och terrat grannarna med min ungdoms musik. Är inte säker på att Scorpions, Def Leppard, Bon Jovi, Whitesnake, White lion mer flera är vad mina grannar uppskattar men ibland måste jag röra om i det träsk som är mina minnen.
Goda så väl som onda minnen till den här musiken och det känns passande idag.

Försöker klura ut vad jag hade för problem på den tiden.
Handlade mest om att försöka bli lite mer accepterad. Det var inte lätt. Utan att få det att låta alltför tragiskt så var jag ju faktiskt äcklig på den tiden. Äcklig, vidrig och illaluktande. Allt taget ur mina jämnårigas synvinkel. Det var i alla fall vad de sa till mig. Min bästa vän vågade knappt vara i mitt sällskap av rädsla att bli utstött.

Självkänslan byggdes endast upp då jag tävlade. Där var jag i mitt esse. Jag var jävligt duktig och hade en jävligt bra häst. Wild Prancer, ett så högtidligt namn för en så charmig liten häst, han var min lilla söta Vilden (vardagsnamnet passade honom som hand i handske) som var min medkämpe på banorna. Han litade på mig till 100%. Matte skulle aldrig utsätta honom för något dumt.

Synd att jag släppte allt det där. Släppte något jag var så bra på. Men men. Livet hade inte sett ut så här idag om jag inte gjort det. Efter många om och men så mår jag ju faktiskt bra. Svackor javisst. Men i stort sett så är jag lycklig idag, och framför allt har jag kommit så långt att jag inser att jag kan vara lycklig alldeles på egen hand. Jag behöver visserligen mina vänner och min familj. Men jag behöver inte hänga upp min lycka och välmående på att ha en man i mitt liv.
Därmed inte sagt att jag inte vill det... Det vore underbart att ha någon att ty sig till. (åhhh vilken velig tjej... kan hon sluta gnälla och komma fram till vad hon vill?)

Jag tycks ha spårat in på samma ämne som Lutten och StefaN. BAH!! Det smittar.

Jaja jag ska nog sätta igång med något. Vare sig det blir en bok på balkongen, städa eller en promenad i solskenet. Ibland har jag bra planer....



An angel's smile is what you sell
You promise me heaven then put me through hell
Chains of love, got a hold on me
When passion's a prison you can't break free

Sådärja.

Bubbels Lisebergskväll avklarad och vi hade väldigt trevligt. En del kända ansikten (Bubbel, Tina, Puss, Charlie och Nettis) samt en hel bunt med folk jag antagligen träffat förr men inte hade namn på när de inte lallerallade sig.
Jag åkte Balder så många ggr att det nästan slutade killa i magen och avslutade kvällen med att åka en sån där tekoppsvariant som snurrar runt sin egen axel samtidigt som det snurrar runt och går upp och ner i en stor karusell.
Sen var innerörat utslaget och jag tog det lugnt sista halvtimmen...
Jag vann även en gosedjurstiger. Mycket fin. Otur i kärlek ger visst tur i spel ändå.

Allt som allt en mycket trevlig kväll.

Ikväll har jag småpysslat hemma och ägnat 2 timmar åt att tacka nej till att festa med Velo. Han satt och förfestade med en flaska tequila och tyckte jag skulle festa med dom. Jag, som börjar jobba 0745 imorgon tyckte att det var en inte alltför bra ide ;)
Sen kom Simon över och vi kollade på Fracture och Slow Burn. Båda riktigt bra filmer faktiskt. Tjejen i Slow Burn är en Angelina lookalike.

Nu har Simon åkt hem och jag sitter och grämer mig över att jag inte kom ihåg att Tina lovat hjälpa mig med burken idag. Nu är det för sent att påminna honom och om jag tar upp StefaNs generösa inbjudan till fest så kommer det inte gå att lösa i helgen heller.

Men det är bra att det händer saker... Då kommer jag sluta svära och bli en mycket trevligare människa.

Avslutar kvällens inlägg med min sparvdrake. Ritad bara till mig för några år sen av Ös's alldeles egna Sparv.

Strålande solsken ute.
Men jag sitter här och nöter mina sista veckor på jobbet.
Idag har inte kunderna det lätt... Jag har mensvärk och är fortfarande ilsken som ett bi.
Funderar allvarligt på att skära bort magen... Det lär inte göra mer ont än det här.
Vill hellst bara åka hem och ta det lugnt men jag är envis och har bestämt mig för att jag ska jobba tiden ut, när det nu är. Ida är ju aldrig på plats så man kan lösa den biten.

Ikväll kommer Simon över. Ett par timmar Zelda är nog precis vad jag behöver...
Inga elaka kommentarer eller dissningar heller. Bara lite vänskapligt gnabb som vanligt.
Jävligt skönt.

Hoppas att i alla fall ilskan går över till ikväll. Vill inte ta ut den då...


I went after what I wanted
And I never really got it
But it don't matter at all

Det var en bra helg.
Jag har glidit runt och kramats med underbara människor och myst ihop med mina högt älskade vänner.
Den jag hellst av allt ville mysa med gjorde sitt bästa för att stöta bort mig och få mig arg så jag har tagit ett steg tillbaka... Sprickan i muren är sluten och återigen oigenomtränglig. Tvärstopp på alla ställen utom den breda vidöppna portal som är till för mina vänner...

Tre år. Helt utan någon distraktion (Inte ens Filip tog sig speciellt långt under de 4 månader vi träffades). Och nu en månad där allt varit turbulent och sen plötsligt är allt stilla igen.

Jag är både lycklig över helgen och rent heligt förbannad.

Jag har endast varit snäll. Det faktum att jag gosat med pojken de senaste festerna eller lånat ut pengar till honom är inte synonymt med att jag köpt hans fulla uppmärksamhet. Att jag dessutom har de problem jag har är också ett fullgott skäl att inte vilja stanna i mitt sällskap. Men! Jag har fan i mig aldrig förtjänat att bli bortstött som om jag hade pest och kolera. Vanlig enkel hyffs och vänlighet förtjänar tillochmed en trasig och defekt människa som jag.

Det faktum att jag sista dygnet på AG lyckats dissa tillbaka med full kraft som gjorde honom förbannad fick mig faktiskt att må bättre. Jag är inte längre lika rädd att kastas in i den virvel av förtvivlan och lycka som jag gick igenom för några år sen.

Jag kommer troligen be om ursäkt för mitt beteende inom det närmaste dygnet. Men just nu är jag nöjd med mig själv.

Annars var det underbart. Alla vänner som man så sällan ser annars. Massor med roliga människor med god potential att bli mer permanenta inslag i vänskapskretsen.
Jag blev även utsedd till faster åt Lutten. Släkten blir större för vart år som går.
Jocke har nästan blivit övertygad om att jag ska ha VIP-treatment nästa år och han var dessutom helt underbar på lördagsnatten när jag var som ilsknast.
Burgil var oerhört kramig hela helgen och väldigt bra för självkänslan när han sa att han minsan hade rekat hela AG och även om han hittat underbart charmiga flickor så var jag den bästa! =)
Sticky, Silikon och Bosse 2 har kramats på mig varje gång jag varit i närheten. Lisa och Nessie såg jag inte så ofta men samma sak där. Massor med kramar.
Kiltfan och Stitch var helt fantastiska. Tänk så saker kan ändra sig på ett år och bara liksom bli bra =)
Sist och absolut inte minst StefaN som snällt ställde upp då jag kom studsande och snodde en kram för att sen springa vidare. Jag glömde faktiskt skriva först och det fick jag skit för... Så nu skriver jag ordentligt ;)
Det har varit mer eller mindre rusning bland mina älskade vänner för att få mina gossedjursmärken, en och annan som jag inte kände alls kom fram och frågade om de kunde få byta till sig det också.
Mina faddrar var hur mysiga som hellst, och och och... Ja det var verkligen en suverän helg.

Svackan i fredags är nu bortglömd... Ilskan från lördagen är kvar men dämpad av alla underbara människor som hjälpte mig dissa och få igång självkänslan igen. Hemresan var lugn och skön men ändå händelserik.

Nu ska jag ta mig samman och sikta in mig på mitt nya jobb.

...drar vi iväg.

Packningen åkte med i Tinas bil ikväll och kommer levereras till färjan tillsammans med Puss och £öfven.
Själv åker jag Faustbuss och ska kramas med alla mina älsklingar.

Jag ser så väldigt mycket fram emot vissa kramkalas imorgon. Patetiskt mycket i vissa fall, men... vad ska en tösabit med stenhårt hjärta göra när hjärtat börjat tina... Scary as hell.


Har gjort lite konstgjord andning på ovven... den har hållit ihop länge nu men den börjar rasa i bitar... Så jag har lappat lite... Sssshhh säg inget ;)

Ge mig en anledning att lita på dig,
för jag har svårt att lita på folk

Ge mig en anledning att inte tro att du ljuger,
för folk ljuger hela tiden

Ge mig en anledning att inte tvivla mer,
för tvivla är jag bra på..

ge mig en anledning

bara en..

Jag tror att jag kan vara lite alergisk. Tog en alergitablett igår och inom en timme var näsan mycket trevligare att andas genom och jag var klarare i skallen. Ska nog traska iväg och få detta kollat.
Tabletterna kom för övrigt i en karta som såg exakt ut som den som jag fick insomningstabletter i för några år sen... Scary, would'nt you think?

Idag ska jag inte göra mer än traska till torget och införskaffa vad jag behöver för AG, samt packa. Precis lagom ansträngande...

Fick order av Bob att sluta deppa igår så nu står det så på min msn. Deppa vet jag inte om jag gör men det har varit lite tungt senaste dagarna... Tror att det eventuellt är på väg att lätta.

Kommer vara lite nervös för Ola på fredag men jag har bestämt att det ska gå bra så han har inget val...

Detta avslutar dagens inlägg

Puss puss 

Så var jag också igång.

Hur bra det här kommer gå är det ingen som vet men jag tror iaf att det kan vara värt ett försök.
Jag skriver som bäst när jag är förvirrad och förvirringen har sannerligen slagit sina vassa klor i mig just nu.
Lite för mycket som händer i mitt liv för att jag ska hinna sitta ner och bara ta det lugnt.

Nåja. Det här är ett testinlägg så jag skriver inte mer här.

Jag återkommer när jag roat mig färdigt med utseende på blogen och när jag kommit fram till vad jag vill med det här.

Puss puss