Eowyne

Det var en bra helg.
Jag har glidit runt och kramats med underbara människor och myst ihop med mina högt älskade vänner.
Den jag hellst av allt ville mysa med gjorde sitt bästa för att stöta bort mig och få mig arg så jag har tagit ett steg tillbaka... Sprickan i muren är sluten och återigen oigenomtränglig. Tvärstopp på alla ställen utom den breda vidöppna portal som är till för mina vänner...

Tre år. Helt utan någon distraktion (Inte ens Filip tog sig speciellt långt under de 4 månader vi träffades). Och nu en månad där allt varit turbulent och sen plötsligt är allt stilla igen.

Jag är både lycklig över helgen och rent heligt förbannad.

Jag har endast varit snäll. Det faktum att jag gosat med pojken de senaste festerna eller lånat ut pengar till honom är inte synonymt med att jag köpt hans fulla uppmärksamhet. Att jag dessutom har de problem jag har är också ett fullgott skäl att inte vilja stanna i mitt sällskap. Men! Jag har fan i mig aldrig förtjänat att bli bortstött som om jag hade pest och kolera. Vanlig enkel hyffs och vänlighet förtjänar tillochmed en trasig och defekt människa som jag.

Det faktum att jag sista dygnet på AG lyckats dissa tillbaka med full kraft som gjorde honom förbannad fick mig faktiskt att må bättre. Jag är inte längre lika rädd att kastas in i den virvel av förtvivlan och lycka som jag gick igenom för några år sen.

Jag kommer troligen be om ursäkt för mitt beteende inom det närmaste dygnet. Men just nu är jag nöjd med mig själv.

Annars var det underbart. Alla vänner som man så sällan ser annars. Massor med roliga människor med god potential att bli mer permanenta inslag i vänskapskretsen.
Jag blev även utsedd till faster åt Lutten. Släkten blir större för vart år som går.
Jocke har nästan blivit övertygad om att jag ska ha VIP-treatment nästa år och han var dessutom helt underbar på lördagsnatten när jag var som ilsknast.
Burgil var oerhört kramig hela helgen och väldigt bra för självkänslan när han sa att han minsan hade rekat hela AG och även om han hittat underbart charmiga flickor så var jag den bästa! =)
Sticky, Silikon och Bosse 2 har kramats på mig varje gång jag varit i närheten. Lisa och Nessie såg jag inte så ofta men samma sak där. Massor med kramar.
Kiltfan och Stitch var helt fantastiska. Tänk så saker kan ändra sig på ett år och bara liksom bli bra =)
Sist och absolut inte minst StefaN som snällt ställde upp då jag kom studsande och snodde en kram för att sen springa vidare. Jag glömde faktiskt skriva först och det fick jag skit för... Så nu skriver jag ordentligt ;)
Det har varit mer eller mindre rusning bland mina älskade vänner för att få mina gossedjursmärken, en och annan som jag inte kände alls kom fram och frågade om de kunde få byta till sig det också.
Mina faddrar var hur mysiga som hellst, och och och... Ja det var verkligen en suverän helg.

Svackan i fredags är nu bortglömd... Ilskan från lördagen är kvar men dämpad av alla underbara människor som hjälpte mig dissa och få igång självkänslan igen. Hemresan var lugn och skön men ändå händelserik.

Nu ska jag ta mig samman och sikta in mig på mitt nya jobb.